Direktivet om byggnaders energiprestanda – vad handlar det om
Direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD), som för närvarande revideras i EU, hotar i värsta fall många finländska husbolag och småhus till förtida reparationer för att uppfylla de skärpta kraven på energieffektivitet.
Direktivets mål
Via direktivet vill man uppnå att bostadsbyggnader har så låga utsläpp som möjligt och förbrukar så lite energi som möjligt. Enligt förslaget till EU-parlamentet ska nuvarande existerande bostadshus senast i början av 2030 ha en energiklass på minst E och 2033 minst D.
Direktivet som i medierna gått under namnet tvångsrenovering har massiva effekter
Enligt Fastighetsförbundets bedömning har direktivet om byggnaders energiprestanda massiva konsekvenser om det genomförs i den form som nu lagts fram för parlamentet. Kostnaderna för att renovera byggnaderna bedöms bli cirka 21 miljarder euro. Renoveringskravet enligt Europaparlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi (ITRE) gäller för renovering av småhus, radhus och flerfamiljshus som enligt det kommande direktivet omfattas av direktivklasserna G, F och E. I praktiken betyder det här till exempel förbättring av byggnadens värmeisolering genom en fasadrenovering eller byte av värmesystem, även om det inte då finns behov av det.
Kiinteistöliitto Uusimaas tekniska experter Janne Laksola och Jari Hännikäinen har följt diskussionen om energiprestandadirektivet samt tagit del av dess innehåll.
– Mitt under byggnadens livscykel lönar det sig inte att börja renovera, det är varken ekonomiskt eller ekologiskt lönsamt, understryker vvs-experten Laksola. Han tillägger att husbolagen i Finland i huvudsak är mycket energieffektiva redan nu.
Direktivet innehåller mycket som de två funderar över.
– Tidsschemat för renoveringarna är för tajt. Jag skulle vilja påstå att det är omöjligt. Den fastighetsmassa i Finland som behöver renoveras enligt direktivet är så stor att jag ser det som orealistiskt att alla dessa hus ska kunna renoveras inom 10 år. Jag ser det också som ett problem att de kompetenta planerarna och hantverkarna i Finland och annanstans tar slut. Priserna kan också skjuta i höjden när efterfrågan är större än vad det finns yrkesfolk att utföra jobbet, summerar Laksola.
Rådgivningsingenjör Jari Hännikäinen är inne på samma linje.
– Mitt råd till husbolagen är alltid att när de installationstekniska systemen, maskinerna och byggnadsdelarna når livscykelns slut ska de bytas ut, och i stället skaffar man en energiekonomiskt motiverad produkt eller lösning, det vill säga samtidigt som man byter ut gör man även en grundlig renovering.
Laksola påpekar samtidigt att en omfattande energirenovering kan ta cirka två år i snitt per husbolag och samtidigt gäller kravet även husbolag som redan har renoverats, men som trots det kan ligga under den eftersträvade energiklassen.
-Retroaktiv lagstiftning medför stora utmaningar för husbolagen. Vi kan till exempel ha ett husbolag där det har genomförts en renovering under de senaste åren, och där utrustningens återstående beräknade livscykel är antingen 20 eller 50 år. Om man då börjar renovera ett objektet är det inte ekonomiskt och inte heller det med tanka på resurserna ekonomiskt förnuftigt. Skärpningarna av nybyggnationen är bra och värda att understödja, säger Laksola.
Fastighetsförbundet och Kiinteistöliitto Uusimaa anser att det är förnuftigare att renovera byggnader i enlighet med deras livscykel och inte tvångsmässigt vid en viss tidpunkt. Fastighetsförbundet har länge bevakat direktivet och eftersträvat att påverka innehållet i det. Fastighetsförbundet har bland annat tillsammans med andra aktörer vädjat till de finländska europaparlamentarikerna så att revideringen av direktivet om energiprestanda i byggnader ska ändras i parlamentsbehandlingen.
Ändringar eventuellt också i husbolagens energiklasser och beräkningsregler
Husbolagets energiklass framgår av energicertifikatet. För närvarande bestäms energiklassen med hjälp av ett kalkylerat E-tal med vilket man avser en kalkylerad förbrukning av inköpt energi som är viktad med koefficienterna för de olika energiformerna.
Utskottet ITRE har också lagt fram att klassificeringsskalan i energicertifikatet bör förnyas bland annat så att 15 procent av byggnadsbeståndet placeras i den sämsta klassen G. Det betyder alltså att man inte utifrån den nuvarande energiklass husbolaget har kan sluta sig till om husbolaget kommer att omfattas av direktivets krav. Om husbolagen redan nu ligger i de sämsta klasserna, är de sannolikt i praktiken även i dem efter revideringen.
De nuvarande energiklasserna finns i energiklassificeringsregistret, som förvaltas av ARA. Med hjälp av ett jämförelseverktyg kan du leta fram och jämföra ditt husbolags energieffektivitetsklass tills husbolag av samma ålder, samma storlek eller i samma område.
Direktivets innehåll löses vid trepartsförhandlingar
Med ändringen av direktivet förbigår kommissionen även den nationella beslutsmakten och beslutar om miniminivån för byggnaders energiprestanda och reparationsschemat för de byggnader som hör till de sämsta reparationsklasserna. EU-parlamentet röstade om reformen och parlamentets ställningstagande den 14 mars och den antogs med klara röster.
Efter omröstningen i EU-parlamentet fortsätter behandlingen av ärendet i trepartsförhandlingar mellan parlamentet, rådet och kommissionen. Genom trepartsförhandlingarna eftersträvas en gemensam syn som slutligen leder till att direktivet revideras. Sannolikt vet man under den kommande hösten hur förhandlingarna utfaller, eller hurdant innehållet i det direktiv som ska revideras är.
